Friheten leve
Text: Sven Olov Lindholm, Musik: Jan-Olof Hedström  
Du folk, som förslavades i lögner och skam,
se frihetens dag ännu kan gry,
i tätnande led marscherar ungdomen fram
till kamp över stad och land och by.
Från nordlandets dunkelblåa skogar och fjäll
till soliga österskär och sund
vi ropa kring, dalarne och bergen vårt hell
för denna frihets unga morgonstund

Refräng:
Sverige fritt är en lösen för alla när vårt folk bryter upp ur sina främmande band
kapitalsmidda bojor skall falla för valkig hand.
Vi se borgarnas bleka fanor slakna och hur marxismen står i brand
då vi höja vårt rop: Sverige vakna kring härjat land.

Till kamp får signalen mot förtryckarnas här
som slog oss i skulder och i nöd,
vi vill inte längre inför guldets begär
se folket bereda sig på död.
Det brinner en eld i hundratusende bröst
för frihet, för hem och fosterjord,
allt högre mot himmeln stiger ungdomens röst:
vi måste leva - kraft i våra ord.

(refr.)

Låt fanorna stiga över kämpande led,
till resning i morgonljus vi gå
det finns ingen återväg, det finns ingen fred,
så länge förtryckarvapen slå.
Låt sångerna ljuda om de skapandes rätt
i Sverige, vårt framtidsland och tro
om arbetets härdade och friborna ätt,
som under fanan tryggad måste bo!

Åter till "Patos"
 

Sången är tydligen inspelad på 1930-talet, orkestern okänd. Musiken av Hellström enligt L.C.Stolt 1999. Den här sången sjöngs av de så begabbade Nazisterna i Lindholmrörelsen i Sverige på 30-talet. Men de var inte så många, och de ville väl aningslöst inget ont. Hela saken låg ju i tiden, i sin tid, och texten verkar ju mest handla om ett förtryck som man ville kasta av sig. De var en motvikt mot kommunismen och fackföreningsrörelsen men sedan Tyskland förlorat kriget blev de ju omöjliga. De sovjetinspirerade kommunisterna dog ju senare ut av sig själva, men det tog sin tid. Vad kommer man att tycka om tvåhundra år?